Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla kära ko, den han fått efter sin far eller
som ett bam stryker en liten fågelunge som det
funnit. När solen någon gång sken in, så satte
han alltid den vissnade blomkvasten i sob
ljuset, som om han trott att de skulle ta liv igen.
Där de då stodo i det gyllene skenet syntes de
som av guld. Då klarnade fången upp och där
kom glädje i de bleka trötta ansiktsdragen.
Mot eftersommaren sade en dag den gamle
sergeanten till att nu måste buketten ut, ty ceb
len skulle synas av fängelsedirektören.
Visst tiggde och bad fången, att få behålla
den, men det halp inte, ty det gällde för mycket
för den gamle väktarn, det gällde hans tjänst ifall
det upptäcktes att han givit en av fångarna en
bukett vildblommor. Därför fick den gamle ser*
geanten taga den vissnade kvasten och kasta
ut den.
Efter den dagen var det som hade all glädje
flytt och all tröst försvunnit för Kask. Och fast
det inte var långt igen nu till frihetens dag, så
var det alldeles som hade en outhärdlig sorg
lagt sig över honom.
Icke kunde han gråta mer och icke fröjdas.
Han bara satt med huvudet tungt i händerna
och vaggade och vaggade. Liksom isbjörnen i
buren.
Så när februari kom blev han fri. Och i maj,
just som maskrosor och vildvioler blommade,
dog han.
På sjukhuset, kvällen innan döden kom, hade
en av sköterskorna satt en kvast maskrosor och
styvmorsblommor på hans bord, ty det hade han
bett om att få.
Någon annan önskan hade han icke innan
slutet.
- 87 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
