Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att rycka honom bort. I stället släppte jag fars
klocka, som jag hållit i handen. Ty jag behövde
all kraft och kände att det började strama i ar*
marna och fingrarna. När jag nådde en av bå*
tama var bröstet en trasig och blodig köttmassa,
men katten var vid liv.
När vi varit i båten en hel natt fingo vi sikte
på ett fartyg, som tog upp oss. Den andra båten
spanade vi efter, men sågo aldrig mera av den.
Säkert hade den gått under i stormen. Fartyget
var på väg till en stad i Portugal och förde oss
dit. Men ombord hade de sjukt och även vi
blevo sjuka. Därför fördes vi till sjukhuset i
staden. Det var en svår sjukdom vi fått, med ut*
slag och sår över kroppen som av spetälska. Vi
trodde alla vi skulle dö, utom jungmannen Karl
Jespersson, som var viss om att vi skulle bli bra
alla. Eftersom han hade en trolovad hemma och
en fattig mor att försörja och efter som han skulle
hålla bröllop, när han kom hem, så kunde ju
inte gud låta honom dö, sade han.
Här stannade gubben i berättelsen.
— Dog han? sporde dottersonen.
— Ja, han dog. Han var den ende av oss
som dog där på sjukhuset och som inte kom
hem. Han trodde ända in i det längsta att han
skulle bli bra. Men en natt, då de andra sovo
och han hörde att jag ensam låg vaken, sade han:
— Du, Spjut, nu börjar jag tro att jag inte
blir bra mer.
Jag tröstade honom och bad honom vara vid
mod samt att läsa den bönen han läst ombord,
innan vi skulle lämna skeppet. Han låg tyst en
stund, men fick tydligen ingen ro. Efter en stund
sade han:
— Spjut, nu känner jag att det blir slut.
Fredrik Ström, MOSAIK. - 97 -
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
