- Project Runeberg -  Mosaik : Dikter och prosafragment /
107

(1907) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är ändock Paris för främlingen den vita soliga
staden som för tanken hän till slottet som restes
i forntidsnatten åt någon ömtålig kvinna, som vill
bo ensam med sina minnen, tankar och känslor.
Jag gick en natt ut för att få se en skymt av
sägnernas och bildernas, av drömmarnas och de
stora minnenas kungastad. Jag ville se en bild av
Karl den Stores Paris eller av staden våra fäder
togo med storm från drakskepp, som seglat stolta
uppför Seine, eller en syn från Medici*drottning*
ens blodiga dar eller från Cinq*Mars’ och Richle*
lieus, eller en scen från Dumas*hjältarnas frivola
värld eller Annas av Österrike, åtminstone något
från Mirabeaus evigt levande Paris och den stora
revolutionens.
Icke en flick av en duk från dessa tider såg
jag. Men ett susande liv som väl knappast om
dagen, ett myllrande av människor som aldrig
då solen skiner, en gult skimrande nattglans från
fönster och lyktor och ljus som ginge man i en
trollstad.
Men historiens och de väldiga minnenas Paris
sågs intet utav. Vill man se den staden, då får
man stjäla sig in i någon stängd park nattetid,
där lugnet ligger så tyst som över en slocknad
värld. Helst en natt då månskenet silar ner över
stöder och statyer i marmor och brons, över
lundar och kameliagångar, över vilande vatten*
bassänger och sovande blomstergrupper, silar
trolskt och starkt och mäktigt som stjärnljuset
genom de stora furuskogarna i Sverge de långa
vinternätterna.
Då kan man få se de flydda tidernas sagostad
i luftiga hägringar eller ilande drömmar så verk*
lig och vacker som väl aldrig den nakna verk*
ligheten varit. Då känner man mer än eljes
- 107 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfmosaik/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free