Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man hört berättelsen om revolutionsgeneralen
som icke fick sin flyende här att vända åter till
strid och seger förrän han ropade: »Jag hör
NotresDames klockor ringa, gossar: man tror i
Paris att vi segrat».
I denna den vita staden hände också mig en
gång något rätt egendomligt, som kan berättas
i några rader. Det var på det lilla torget strax
vid NotresDame, där man säljer tusentals fåglar
i bur. En rik och vacker kvinna gick från stånd
till stånd och köpte fåglar, öppnade deras burar
och lät dem flyga. En hop människor följde
henne, däribland många av de eländets mäst
fattiga som om nätterna sova under broarna och
om dagen gå omkring på torgen och snoka
bland avfallet efter något att äta. Dessa fattiga
hade, då den förnäma kvinnan kom till första
fågelståndet, förebrått henne att hon så kastade
bort sina pängar i stället för att ge dem åt dessa
som svulto. Hon hade tagit dem alla, dessa
hungrande varelser, med sin enkla motfråga: »Är
icke Paris frihetens stad?»’Nu följde de henne
alla, beundrande, från stånd till stånd, och var
en tiggare eller svulten sate stack fram sin hand
mot henne, drevo de honom bort, ehuru hungerns
kval rev dem själva i tarmarna.
★ X
- no -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
