- Project Runeberg -  Mosaik : Dikter och prosafragment /
130

(1907) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den största, tego alla: den gamla musjiken ined
sitt långa, toviga hår och skägg, sin breda, kan*
tiga panna och sina djupliggande ögon, som kom
honom att se ut som en profet ur Israels histo*
ria, juden från Kirschinev, krokig och trasig och
grubblande på ödets lotter, bergsmannen från
Ural, som blivit allt fattigare och fattigare ju
mera guld och silver hans trägna händer ur bär*
gens innandömen bragte den kejserliga skattkam*
maren och alla de bottenlösa fickor som skulle
fyllas på vägen dit, flottkarlen från Volgas strand,
mekanikern från Odessa, flottisten*rymlingen från
Sevastopol och alla, alla de andra, män och kvin*
nor, även barnen tego, till och med de små, som
tåliga sökte suga mjölk ur nästan sinade spenar.
En främling bland främlingar gick jag och såg
in i halvt slocknande, halvt grubblande, i än
trötta än smärtfyllda, i slött resignerande eller
förtvivlade ögon. Det var icke i mångas ögon
man skulle kunnat finna den stråle av hopp som
säges lysa i nordiska emigranters ögon. Tag kände
mig som jag tror de hellener kände cfet, som i
drömmen sågo sig färdas bland idel främmande,
underliga ansikten på Charons stora båt till under*
jordens gåtfulla rike.
Som jag gick där bland folkens fattigaste rese*
närer, föll natten på, havets tunga natt, och ett
sparsamt ljus från lyktorna föll över ansikten och
paltor och över blottade bröst som sökte ge di.
Jag kände mig då som vore jag en av dessa
människor, som sökte sig ett fosterland och en sten
att luta sitt huvud emot.
Jag satte mig på en emigrantkista. Den var
av ohyvlat trä, som hopspikad av de bästa plan*
korna av ett ramlande eller kullvräkt hus eller
av en gammal flodfärja. Den var försedd med
- 130 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfmosaik/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free