- Project Runeberg -  Mosaik : Dikter och prosafragment /
131

(1907) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

järnbeslag, järn från uttjänta hjul eller från en
stulen kyrkdörr. Kistan stod vid relingen mitt
emot ryssarnas flock. Där hördes både vågornas
sång och pistongernas slag och piccolamusiken
från italienarhopen eller det nu var en zigenar»
trupp. Där syntes den över havet svartnande
natten djupare svart än från någon annan plats
och därifrån såg man, själv icke sedd, ljusflödena
över människomas ansikten falla som ett matt
sken, vilket smekte de hårda och sorgsna dragen.
Där jag nu satt och grubblade över världen
och dess människoöden, sökte jag gissa mig till
de tankar och känslor som brottades hos dessa
landsflyktiga som befolkade fartyget. När jag
såg all den tysta sorgen, fann jag att det måste
vara tyngre att lämna sina fäders och anhörigas
land än de rika tro, och att endast de mest för»
tvivlade förhållanden där hemma driver i lands»
flykt.
Plötsligt reste sig ur flocken av ryssarne en
kvinna, hennes hår var svart, hennes hy gul,
ögonen hade ännu en ung glans av stjärnor,
men på ryggen såg hon böjd och gammal ut.
Hon började tala, först sakta och dämpat, se»
dan högre och hastigare. Hennes händer och
huvud och snart hela hennes kropp rörde sig.
Vad hon sade, förstod jag inte. Men man kan
begripa, utan att uppfatta. Jag tänkte där jag
satt :
Hon talar om Rysslands folk som kämpar och
förgås. Hon talar om Rysslands kvinnor, som
föda sina barn till att hungra, som nära dem till
att stupa på vägarna, som bära dem på sina
armar för att försmäkta. Hon talar om alla världens
arbetande kvinnor, som i kärlek och vånda föda
sina barn och bära dem vid sina bröst i ängslan
- 131 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfmosaik/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free