- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
6

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det naturfriska och hurtiga i det svenska folklynnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fattigdom eller snålhet, och man beklagar dem, som bo där,
eller också skrattar man åt dem.

Tankar, som likna denna tyska uppfattning af det svenska
lynnet, hafva blifvit uttalade af professor Hjärne. “Det ligger“,
säger han, “i svenskarnes lynne, sådant det i historien
utbildat sig, en obenägenhet emot de små synpunkterna, de
alltför smala arbetsfälten, den lekamliga och andliga
trångboddheten. För Sverige vetter det sunda, det själfständiga
framåtskridandets väg utåt, till att skapa och ordna nya
samhällen för friska växande krafter, som ej få uppfrätas i
trånga, kvalmiga hemvist och gammaldags ofruktbar partiäflan.“

Denna längtan efter en vidsträcktare verksamhetskrets
är en yttring af det gamla vikingalynnet, sådant det blifvit
tecknadt af Geijer i hans dikt “Vikingen“. Stugan blef trång
för den femtonårige gossen, och han började drömma och
tänka vemodsfulla tankar.

Med häftigt sinne på fjällen jag språng
och såg i det vida haf.
Mig tycktes så ljuflig böljornas sång,
där de gå i det skummande haf.
De komma från fjärran, fjärran land,
dem hålla ej bojor, de känna ej band
                uti hafvet.


“Vikingafärderna“, säger Hans Hildebrand, “verkade utan
fråga välgörande på nordborna. Det fanns hos dem ett
begär efter verksamhet, som måste skaffa sig luft och för
hvilket det var kärare, ju mer man gjorde och ju farligare det
var. Denna verksamhet blef gärna något stormande och vild,
ty folket befann sig ännu på ett stadium, som motsvarar
ynglingens; det behöfde rasa ut, för att småningom vinna
den sans, som höfves den mognade mannen. Man vann under
dessa färder erfarenhet, och de, som gingo åt väster, kommo
i tillfälle att se mången god frukt af en odling högre än
vikingarnes. Men mer än allt detta är att skatta det
medvetande af kraft, som dessa färder skänkte; ett medvetande,
som icke inskränkte sig allenast till dem, som voro med, utan
ock till hela det uppväxande släktet, som vande sig att tänka
på kommande stordåd.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfolklynne/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free