Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trögheten i det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna behärska en människas lif. Men hjälplösheten och
viljesvagheten är hos honom blandad med öfvermod och
ärelystnad. Ibland är han blyg och skygg, ibland sangvinisk
och öfverspänd i sina förhoppningar. En prinsessa vill han
ha till brud eller också ingen, och så skulle han bli den
störste af alla målare, den svenska konstens Messias. Kunde
han icke nå det målet, så var det icke värdt att vara artist.
När han behärskas af sina storslagna framtidsdrömmar,
är det så lätt för honom att fatta ett hjältemodigt beslut att
offra allt för inneboende ideella drifter. Men när han från
beslutet skall skrida till handling, blir han tystlåten och trög,
han blir håglös och vankelmodig. Han känner, att han icke
med ens kan komma så högt, som han vill, och det gör
honom nedslagen; han mister sin energi och viljekraft, och ett
bittert medvetande om att vara förbigången gnager på honom.
Med en viss glädje förnimmer han nu, huru de konstnärliga
drömmarna, de purpurlagda synerna dö bort. Och så börjar
den ideellt anlagde mannen trifvas i den prosaiska
verkligheten, blott han där kan få hvila och ro. Han blir nöjd
med allting, som det är, och vill helst gå i gamla nötta
hjulspår. Han vill slippa att omplanteras och förädlas, han vill
slippa en konstnärs kamp och ansvar.
Följden var, att den begåfvade mannen, som lofvat att
blifva något stort, svek sin högre kallelse. Det hade
kommit en dåsighet öfver hans själ, och han mäktade ej blifva
sin lyckas smed. Moraliskt och kroppsligt ruinerad, dukade
han slutligen under för sitt öde.
Det är ett afgjordt släkttycke mellan Hans Alienus och
Tore Hultman. På bägge kan man tillämpa Tegnérs ord:
Människan är aldrig nöjd.
Lik en man af måttlig höjd,
som med jättar mäter växten,
mäter hon sin lefnads fröjd
med de höga idealen,
Och jämt däri är hon galen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>