- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
15

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trögheten i det svenska folklynnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som i så hög grad gjort tyskar, engelsmän och amerikaner
till herrar på världsmarknaden.“

Dock erkänner författaren, att svenskarnes företagsamhetsanda
redan har vaknat, och han bekräftar alltså en ofta gjord
erfarenhet, att svensken, då han får yttre eggelser, visar sig
vara snabbtänkt, energisk, djärf och i hög grad uthållig. Det
gäller om honom hvad Runeberg sagt om den finske bonden,
som påverkas af ett lika hårdt klimat som vi, att han är
inom sig sluten; alla krafter i hans väsen verka inåt, så att
de blott sällan och slappt öfvergå i yttre handling. Han
synes handfallen, slö och oförmögen till all bragd, där
liflighet och fattning komma i fråga. Det har dock genom mer
än ett exempel blifvit bestyrkt, att detta skenbart kaotiska
väsen, då han blifvit förflyttad i andra förhållanden, inom
kort tid utvecklat krafter, som icke allenast visat sig
outtömliga, utan äfven mera snabbt och träffadt använda än
man af en rik förmåga och ihärdig öfning kunnat vänta.

Härmed äro vi inne på frågan om svenskarnes känsla.
Den är trög och likväl djup; den kan under ett omhölje af
liknöjdhet dölja stor innerlighet. Denna företeelse söker
Troels Lund härleda ur klimatets beskaffenhet. “Naturen
själf“, säger han, “med dess långt utsträckta öfvergångstider,
uppfyllda af töcken, regn och kyla, var att betrakta som ett
tjockt omhölje för årets tvenne mindre kärnor, den egentliga
sommaren och den verkliga vintern. Till och med hvarje
särskild dag började och slutade med en långvarig skymning.
Trots denna svårhandterliga tröghet var dock allting
ombytligt, ingenting att lita på. Midt i vintern kunde i ett
ögonblick solen bryta fram eller månskenet lysa på snön,
midsommarens fröjd gå förlorad i töcknig regntid. Från
släkte till släkte hade man sålunda sedan urminnes tid fått
vänja sig att aldrig med säkerhet lita på någonting, hvad
väderleken beträffade. En viss gråvädersstämning, en blödig,
tjockhudad förnöjsamhet hade blifvit sinnesstämningens
grunddrag. Och ofvanpå detta grunddrag låg, såsom en mer eller
mindre medveten öfvertygelse, vissheten därom, att i alla
händelser allting gick, såsom det på förhand var bestämdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfolklynne/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free