Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trögheten i det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är vänligt stämd och allt det där, men han resonerar, och
det går öfver hans omedelbara känsla.
Fru Angered-Strandberg ger i “Den nya världen“, mot
en bakgrund af amerikansk hänförelse och amerikanska
folkfester, en skildring af svenskars kalla sätt att älska sitt
fädernesland. Tore Hultman och hans hustru känna
“drömmande människobarns osläckliga, vanmäktiga lifslust“. När
denna grep dem starkare, då följde de folkströmmen ut till
Fairmount Parks jätteängar, foro med jublande festskaror
uppför Skoughill Rivers bedårande stränder, där amerikanska
lifvets puls kunde slå så världsstarka slag. Här hörde de
ofta underbara kvinnor af Filadelfias finfina värld tala
tändande ord till massorna. Genom hvarje spänd nerv kände
de dessa kvinnor hålla väl hundratusen andlöst stilla själar
i sin hand och stiga med dem till hänförelsens bergstopp,
där själfmedvetandets stolta, klara aftonstjärna brann, allt
medan musiken brusade, blossen flammade, raketernas
mångfärgade solar sköto upp mot himmelen och belyste de dunkla
strändernas vilda skönhet och ett jublande folk, berusadt
endast af att vara till och att vara amerikaner. Och i dessa
stunder slog en underlig låga upp i deras bröst, och de lyfte
sina armar och ropade genom larmet på sitt eget tungomål:
“O Sverige, Sverige, att vi kunde älska och förstå som dessa!“
Med fosterlandskärleken sammanhänger det politiska
intresset, hvilket, som bekant, är föga utveckladt i Sverige.
En svensk-amerikansk tidning jämför en svensk man och en
okunnig irländare med hvarandra vid deras landstigning i
Amerika. “Den förre har alla fördelar med undantag af
språket, hvilket han ju dock i regeln obehindradt behärskar efter
ett eller annat år. Men se på dem båda efter fem år.
Irländaren är medborgare, han får politiska “job“, ty han är
en faktor att räkna med, men svensken har endast sina starka
armar att lita på. Folkskolan därhemma har trumfat i honom
katekes och bibelspråk, men politik känner han knappast till
namnet. Icke såsom om ett aktivt dagdrifvargöra i politikens
tjänst skulle vara att förorda, men det går dock för
långt, när en man gifter sig och bildar familj utan att ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
