- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
25

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstams Hans Alienus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Karnavalståget blef alltså en verklighet. I detta tåg
kommo först den moderna tidsandans besegrade fiender, främst
Zevshufvudet, bilden af den kungligt sköna idealmänniskan,
och därefter bekransade gossar med gyllene lyror och en
talrik skara af sköna gestalter från olika tidsåldrar; vidare
en idealkvinna, föreställd genom en frisk, vacker tjugutvåårig
bondkvinna. Efter dessa gestalter som alla gingo i rasslande
kedjor, kom triumfatorn, som öfvermannat dem alla. På ett
papplokomotiv red den moderne anden, ett helt och hållet
svartklädt beläte af papp. Det hade glasögon, långbyxor,
långrock, grofva, solida snörkängor och skorstenshatt. En
blytung tröghet låg dum och förstockande öfver det trinda,
blankfernissade ansiktet, och för hvarje gång munnen
öppnades af en mekanism, hvilken doldes i den ofantliga buken,
föllo aktiebref, kemikalier, romanböcker och amerikanska
uppfinningar öfver läpparna. Efter tåget kom en kärra lindad
med grönt och fylld med hundratals hvita flaggor, på hvilka
Alienus låtit måla en röd pion, glädjens symbol. Men den
helige fadern hade honom ovetande på afvigsidan låtit måla
den heliga jungfruns bild, som också var en symbol. De,
som icke hyllade den moderne anden, skulle taga en sådan
flagga och ansluta sig till tåget; de andra skulle vifta med
näsdukarna för den svarta pappdockan. Tåget banade sig
under hårda strider väg till den helige faderns palats, där
en kostlig måltid var tillredd.

Efter festens slut vill Alienus genast resa, men åt öster
— icke mot solens nedgång, utan mot dess uppgång — och
den helige fadern hoppas, att han först skall hvila ut vid
den heliga grafven. Han for till Asien och lefde där under
långa år som pilgrim, och i minnenas värld for han genom
århundrade efter århundrade för att söka sitt ideal: ett lif
i lycka och skönhet. Till slut fann han, att endast det
är beståndande, som klädt sig i den eviga skönhetens
och konstens form. Ändtligen blef hans hemlängtan för stark.
Han for tillbaka till fadershemmet i norden, där ålderdomens
tynande höstafton väntade honom. Det tycktes till en början
vara omöjligt att åvägabringa en försoning mellan den slutne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfolklynne/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free