Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstams Hans Alienus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trotsets njutning gycklande drogo en narrkåpa öfver lifvets alla
skuggsidor och den andra med en snyftnings lättnad andades
ut i dof klagan.“
Han säger själf: “Jag är ett skrin, fullt med motsägelser,
och jag kan ej ens särskilja dem i två olika lådor.“ — —
“I min själ bor en kvinna och en man, och därför att de
äro äkta makar, vända de hvarandra ryggen och motsäga
hvarandra med stor fyndighet.“ Och Betty säger om honom:
“Så är det, när man är excentrisk; antingen går man och
hänger hufvudet eller också slår man öfver till munterhet,
som kan taga ned huset.“
Slutligen må anföras följande yttrande af Hans Alienus:
Det bloss, som lyser jordens tidsfördrif,
af kvalets nötta kors du helst ser spintadt;
men hvart mitt ord skall tacka detta lif,
som mången natt jag önskat helt förintadt.
Än vill jag forma mina egna drag,
än vill jag bröstet bredt och lyftadt bära.
Där må mitt hjärta bränna och förtära,
min mun skall le som i min barndoms dag.
Än skall det hviskas, när mot folkfylld gata
rundt spridda flockar, hvilka muntert prata,
en soldag spänner sina gyllne garn:
där kommer, redan prydd med många år,
men ännu rak med sina gråa hår,
Hans Alienus, lyckans skötebarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
