- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
29

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstams Hans Alienus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trotsets njutning gycklande drogo en narrkåpa öfver lifvets alla
skuggsidor och den andra med en snyftnings lättnad andades
ut i dof klagan.“

Han säger själf: “Jag är ett skrin, fullt med motsägelser,
och jag kan ej ens särskilja dem i två olika lådor.“ — —
“I min själ bor en kvinna och en man, och därför att de
äro äkta makar, vända de hvarandra ryggen och motsäga
hvarandra med stor fyndighet.“ Och Betty säger om honom:
“Så är det, när man är excentrisk; antingen går man och
hänger hufvudet eller också slår man öfver till munterhet,
som kan taga ned huset.“

Slutligen må anföras följande yttrande af Hans Alienus:

Det bloss, som lyser jordens tidsfördrif,
af kvalets nötta kors du helst ser spintadt;
men hvart mitt ord skall tacka detta lif,
som mången natt jag önskat helt förintadt.
Än vill jag forma mina egna drag,
än vill jag bröstet bredt och lyftadt bära.
Där må mitt hjärta bränna och förtära,
min mun skall le som i min barndoms dag.
Än skall det hviskas, när mot folkfylld gata
rundt spridda flockar, hvilka muntert prata,
en soldag spänner sina gyllne garn:
där kommer, redan prydd med många år,
men ännu rak med sina gråa hår,
Hans Alienus, lyckans skötebarn.


Denne högtsträfvande, på en gång glädjetörstande och tungsinte
Hans Alienus, som dolde sina kval djupt i sitt bröst
och klädde sig i glädjens rosenkransar, hade därjämte en
trotsig motsägelselusta och ett stolt, nästan titaniskt sinne.
Han säger på ett annat ställe i dikten: “Omättad ärelystnad
blir en tagg i min svepning, blir den mörkaste skuggan öfver
min sotbädd. Där finnes ingen plåga så stor, att den ej
blir en lättnad, om den bär ett världsrykte till lön. Men
icke heller handklappningar båta, så länge min önskan kan
bygga en fullkomlighet, bredvid hvilken jag själf står som
en vanför narr. Att bli en af dem, hvilka människorna kalla
gudomliga sändebud, må det ej åtrås af hvarje, äfven om
han dör på en risknippa i ett lider!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfolklynne/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free