- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
32

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstams Hans Alienus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom att böja sig under hans vilja. Men jorden är en
värld, som ännu ej erkänt himlafaderns välde, och därför
härskar öfver henne en sträng tuktomästare, kvalens gudinna,
som smular den syndiga glädjen till stoft. Kristus, som från
himmelen en gång betraktade den fjärran vandrande jorden,
sade om henne:

Den bleka gnistan, som du skönjer, heter jorden,
men änglarna få icke nämna hennes namn.
Hon söker väl fullkomligheten, men förhärdar
med underliga påfund lika fullt sitt sinn.
Hon hör ej till de elfva tusen världar,
i hvilkas städer re’n vår Fader dragit in.


I denna värld vandra människorna såsom resenärer, som
blifvit inkvarterade i ett dunkelt natthärbärge utan sängar,
såsom andar inneslutna i en dödlig kropp. De likna “Vatikanens
marmorfångar“, dessa härliga konstverk, där de eviga
idéerna sitta drömlikt fängslade i en form af stelnad marmor.
Och Furierna, nattens döttrar, straffets och kvalens gudinnor,
förfölja människorna. Dessa Furier gå med etterfyllda skålar
från dörr till dörr och fröjda sig åt människors tårar. En
af dessa Furier uppträder i dikten under namn af Tisifone
eller den Gamla Heliga.

Uppe i himmelen hände det en gång, att Dionysos, glädjens
gud, kom på den tanken, att den evige Fadern var orsaken
till det onda på jorden. Han har skapat denna värld,
och då bär han också ansvaret för att den är, som den är.
Därför steg Dionysos, Himlafadern oåtspord, ned till jorden
för att af den tredska undersåten och med hjälp af dess
egna drifter göra något stort och gudomliggöra det jordiska.
Men glädjens gud hade icke vandrat länge på jorden, förr
än det visade sig, att han misslyckats i sin mission. I stället
för att, såsom han hoppades, gudomliggöra det jordiska, sjönk
han själf ned i djurisk fröjd. Han somnade på en vintunna
och vid den satt han sedan ohjälpligen fängslad.

Då kom Kristus till jorden för att uppsöka sin förlorade
broder, kring sitt hufvud hade han en krans af rosor för att
blifva igenkänd af den försvunne glädjeguden; men då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfolklynne/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free