- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
36

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstams Hans Alienus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till slut blir dock Hans Alienus trött på att söka efter
lifvets ändamål. Från orons värld längtar han till

                                                det bo,
där ljus och mäktig som en gud från Hellas,
oss når det evigt sköna ordet ro.


Han längtar till hvila i fadershemmet, och eremiten, som
genomvandrat århundraden, tror, att hans önskans syn

är framtidsriket bortom seklers bryn,
som han af irring kallat det förflutna.


I skönheten ser han nu icke den enda formen för det
eviga. Därför har dikten till motto:

Was hier als Schönhelt wir empfunden
wird einst als Wahrheit uns entgegengehn.


Därför slutar också berättelsen med att Hans Alienus
krossar sitt skönhetsideal.

Före sin återfärd till fadershemmet säger han till den
straffande gudinnan, den Gamla Heliga:

Säg, att min vandrings långa ökenstig
blott sökt ett rike, som vi söka alla!
Säg endast detta! Låt mig sedan falla,
och än i döden skall jag tacka dig.


Men den Gamla Heliga svarar:

Tro eller tvifla! Pröfva att förakta
ditt ödes röst, som dig till landsflykt dömt.
I eldskrift kan du lifvets lögn betrakta,
men bakom töcken är det sanna gömdt.
Den dag, då lifvets gåta är förklarad,
du sofver i den mull, som jag beträder.
I mörker skall du dö likt dina fäder,
och frågan på din läpp dö obesvarad.


Nu nalkas dödsminuten; och han hälsar denna stund
med dessa ord:

Jag stiger, skuggor, till er stilla flod,
på hvilkens strand jag satt så många dar
och stred min strid mot detta bleka blod,
som sjukt min samtid till mitt hjärta bar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfolklynne/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free