Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidenstams Hans Alienus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till slut blir dock Hans Alienus trött på att söka efter
lifvets ändamål. Från orons värld längtar han till
det bo,
där ljus och mäktig som en gud från Hellas,
oss når det evigt sköna ordet ro.
är framtidsriket bortom seklers bryn,
som han af irring kallat det förflutna.
Was hier als Schönhelt wir empfunden
wird einst als Wahrheit uns entgegengehn.
Säg, att min vandrings långa ökenstig
blott sökt ett rike, som vi söka alla!
Säg endast detta! Låt mig sedan falla,
och än i döden skall jag tacka dig.
Tro eller tvifla! Pröfva att förakta
ditt ödes röst, som dig till landsflykt dömt.
I eldskrift kan du lifvets lögn betrakta,
men bakom töcken är det sanna gömdt.
Den dag, då lifvets gåta är förklarad,
du sofver i den mull, som jag beträder.
I mörker skall du dö likt dina fäder,
och frågan på din läpp dö obesvarad.
Jag stiger, skuggor, till er stilla flod,
på hvilkens strand jag satt så många dar
och stred min strid mot detta bleka blod,
som sjukt min samtid till mitt hjärta bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
