Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- C. J. L. Almqvists teckning af det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därur med färdighet, fintlighet, snabbhet upphämta
hjälpmedlen i alla omständigheter — denna kraft är
grundväsendet i svenskheten, sådan den af Gud och vår natur
blifvit utstakad.
* *
*
Från nu angifna synpunkt skildrar författaren Sveriges
land och folk. Han ber oss slå upp en kartbok och se på
Skandinavien. Det är nästan en ö nära polen; vi äro isolerade
redan i geografiskt afseende. Men vårt lifs hela inre tycke
är också en övärld, lämnad åt sig själf. Det skandinaviska
måste bära sig på egen hand, eller det faller. Svensken
skall icke se på något annat land som på sitt bistånd i
nödens stund. Han skall hålla sig fast i det lynnet att utan
afsaknad och smärta kunna undvara Europa.
I detta ensliga land bor ett folk, som kan finna sig i stor
fattigdom. Svensken kan väl arbeta och samla, men merendels
förslösar han det samlade. Han arbetar icke för
förkofringens skull såsom mål, utan för att hafva något att
gifva ut; han samlar för att kasta bort och rätt ofta utan
njutning, utan afsikt. Man gör så, när fattigdomen är ens
natursätt och förmögenheten blott ett skämt. Men i förmågan
att kasta bort penningar har svensken en styrka, som, ehuru
den till ytan stundom liknar svaghet och lättsinnighet, likväl
är motsatsen häraf och gör honom fri på ett förundransvärdt
sätt.
Härmed har författaren ej velat säga, att det är svenskens
plikt att utan gagn kasta ut och förslösa hvad han sparat.
Nej, han kan allt för väl behålla det, men han bör och skall
vara så sinnad, att han kan lämna det. Detta är det förnäma,
det verkligt folkförnäma, som ligger i allt svenskt
blod. Det yttrar sig i en medfödd gifmildhet och
gästvänlighet i förening med stolthet och storsinthet hos den
lägste svensk fullt ut så mycket som hos den högre.
Hvar och en af oss bör såsom sin dyrbaraste skatt
hos sig bevara detta lynne “att oafsaknadt kunna gifva bort“.
Härigenom skulle vi blifva en oöfvervinnelig nation. Ty ett folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfolklynne/0049.html
