- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
49

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvists teckning af det svenska folklynnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sveriges uppgift är alltså att skapa en nationell litteratur
och en nationell konst. Det första villkoret härför är,
att våra konstnärer och vittra författare hafva svensk känsla,
d. v. s. att det svenska landet förmår slå an på dem. Naturen
hos oss är en tyst, inom sig sluten skogsflicka, mycket
försynt. Hon hviskar så sakta och talar så svagt eller rättare
icke svagt, men likt eolsharpan ur ett underbart fjärran.
Det finaste gehör behöfs, det ömmaste, lättretligaste sinne
måste man ha för att varseblifva skönheter, liksom ämnade
till en evig hemlighet. Det andra villkoret för skapandet af
en nationell litteratur är, att vi tro oss hafva förmåga att
ur oss själfva och vårt land utveckla de rika tillgångar
där finnas.

*     *
*



I Sveriges djurvärld vill Almqvist se skuggor och sinnebilder
af det svenska folklynnet. Han ber oss att än en gång,
men nu med djurvännens ögon, betrakta vårt fattiga land.
Våra strömmar och sjöar äro ganska fiskrika, våra skogar,
särdeles de stora och nordligare, äro mycket rika på
vildfågel. Både fåglar och fiskar äro af den mest försynta och
för människan undansprittande natur. Den, som vill se
fiskarnas lek, måste vara ganska tyst och uppmärksam. Lika
blinksnabba och undanfarande äro vildfåglarna. Blott den,
som smyger sig tyst fram i skogen, kan få höra deras kvitter
och åse deras lätta, behagfulla rörelser, då de hoppa eller
flyga mellan kvistar och löf. De äro en bild af vårt lynne,
som har mycket otamt uti sig, men icke obändigt och groft,
utan tvärtom skyggt, likt fågel och fisk.

Bland “vår boskap och våra tama djur“ fäster sig författaren
vid oxen, hästen, hunden och svinet.

Oxarnas gestalter hafva en underbar prägel af aktningsvärdhet.
De se icke glada ut, ej heller melankoliska, sällan
onda, men icke heller skämtsamma. De äro gravitetiska
och förekomma alltid, som de ginge i värf. Kan man se
något mera värdigt, mera ämbetsmannamässigt än den anblick
en oxe företer i hela sin gång, i sättet att bära hufvudet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfolklynne/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free