- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
55

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs teckning af det svenska folklynnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekämpa denna svaghet och obeständighet i karaktären.
Sedan han efter årslånga inre strider fått klart för sig, att
tempelbranden berodde på honom och att hans förnämsta fel
var bristande herravälde öfver egna begär, ägnade han sitt
lif åt viljans uppfostran. Så småningom lärde han sig
viljestyrkans, uthållighetens och själfbehärskningens dygder, och i
slutet af dikten står han för oss som en man i ordets
vackraste bemärkelse.

Betecknande för Fritjof är hans förhållande till äldre
personer. Den unge Fritjof behandlar stundom sin
fosterfader rätt kamratlikt och öfvermodigt. Känslan af vördnad
var främmande för honom. Då Hilding kom med hälsning
från konungarne, slutade Fritjof ej upp med sitt spel och
svarade icke på den gamles tal, utan pratade endast med Björn
under kvicka hänsyftningar på fosterfaderns ord. Detta
mottagande framkallade följande fråga af Hilding:

Fritjof, vill du icke svara?
Skall din fosterfader fara
ohörd från din gård, emedan
ej ett dockspel vill ta slut?


Annorlunda betedde sig den genom lifvets pröfningar uppfostrade
Fritjof, då han mötte Balders åldrige öfverstepräst.

En ovan vördnad intog Fritjofs stolta själ,
och örnevingarna på hjälmen sänktes djupt
inför den gamle.


Tegnér själf har i sina anmärkningar till “Fritjofs saga“
framställt en annan motsats mellan Fritjof före och Fritjof
efter tempelbranden. Hos den unge Fritjof märker man mest
det lefnadsfriska, trotsiga, öfvermodiga, men hos den Fritjof,
som bränt templet, är svårmodet och tungsintheten öfvervägande.
Ur de i svårmodets stunder utkämpade inre striderna
framgick den Fritjof, som kände vördnad för det höga
och heliga, som hade ansvarskänsla och omdömesförmåga
och som lärt sig att utan tvekan och vankelmod vilja det
rätta. Det var denna vilja, som gjorde Fritjof till en ädel
och helgjuten karaktär.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfolklynne/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free