Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs teckning af det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekämpa denna svaghet och obeständighet i karaktären.
Sedan han efter årslånga inre strider fått klart för sig, att
tempelbranden berodde på honom och att hans förnämsta fel
var bristande herravälde öfver egna begär, ägnade han sitt
lif åt viljans uppfostran. Så småningom lärde han sig
viljestyrkans, uthållighetens och själfbehärskningens dygder, och i
slutet af dikten står han för oss som en man i ordets
vackraste bemärkelse.
Betecknande för Fritjof är hans förhållande till äldre
personer. Den unge Fritjof behandlar stundom sin
fosterfader rätt kamratlikt och öfvermodigt. Känslan af vördnad
var främmande för honom. Då Hilding kom med hälsning
från konungarne, slutade Fritjof ej upp med sitt spel och
svarade icke på den gamles tal, utan pratade endast med Björn
under kvicka hänsyftningar på fosterfaderns ord. Detta
mottagande framkallade följande fråga af Hilding:
Fritjof, vill du icke svara?
Skall din fosterfader fara
ohörd från din gård, emedan
ej ett dockspel vill ta slut?
En ovan vördnad intog Fritjofs stolta själ,
och örnevingarna på hjälmen sänktes djupt
inför den gamle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
