- Project Runeberg -  Framstående mäns tankar om svenskt folklynne /
58

(1905) [MARC] Author: Per Gustaf Lyth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijers teckning af det svenska folklynnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sinnet. Dess ofruktbara storhet är majestätisk och hänyckande.
Geijer erinrar om den klara vinternatten, då stjärnorna tyckas
ha fördubblat sitt antal och sin glans, medan det hvita snötäcket
rundt omkring insveper allt i enformighet. En sådan
på en gång afskräckande och upplyftande vinter utöfvar ett
hemligt välde öfver befolkningen och uppfyller sinnet med
höga, fantastiska och melankoliska tankar.

Men icke blott vintern här i Sverige, utan äfven våren
ger betraktaren motsatta intryck, å ena sidan af ett vaknande
lif, å andra sidan af en stundande förgängelse. Våren synes
i norden mer än annorstädes liksom röra naturens eget hjärta
och ger, särdeles i bergstrakter, där öfvergången är hastigare, ett
skådespel, som måste genomtränga äfven det dunklaste, mest
nedtyngda bröst med en stråle af tillvarelsens ljufva lycka.
Den för solens värme smältande snön, som i otaliga bäckar
störtar från bergen ned öfver dalarnas svällande grönska;
de ur isens fängsel lossade mäktiga vattnen, som med ökad
fart framskynda på sina banor; de nästan med ens löfvade
träden, ur hvilka de åter norden hälsande sångfåglarna,
liksom druckna af förtjusning, fylla den spänstiga, skära
vårluften med sitt kvitter; den i ett haf af ljus simmande
himmelen, som snart ej mer vet af någon natt; den fröjd, som
bemäktigar sig allt lefvande — allt sammanstämmer i den
nordiska våren att ingifva en öfversvämmande känsla af ett
på en gång ur långvarig dvala vaknande lif.

Men detta härliga lif väcker äfven vemodiga känslor.
Man kan icke värja sig för den tanken, att vårens skönhet
är dömd till en snar förgängelse. Öfver hufvud taget har
all naturens skönhet här i norden ett visst spädt tycke. Den
utsprickande rosens skära färger och gräsens och löfvens
lifliga, ljusa grönska äro ett bevis på växtlighetens svaghet.
Därför liknar skönheten i norden nästan alltid ett spädt och ljuft
barn, hvars rörande oskyldiga täckhet redan i vaggan tyckes
bedja om försköning för den hårda lott, hvaraf det en gång
skall till förgängelse dömas.

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfolklynne/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free