Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra åter de eviga straffen. Skulle Sveriges kultur i våra
dagar bestå endast tack vare dem som ännu äro kristna
i enlighet med Augsburgska bekännelsen, antagen på
Uppsala möte 1593, är jag rädd det vore en klen kultur och
dess anhängare lätt räknade. Jag misstänker, att den av
fröken R. varmt rekommenderade svenske filosofen professor
Vitalis Norström skulle bestämt vägra att höra till
samlingen. Jag vet inte ens, om man även med vidsträckt
tolerans för avvikande meningar, kan kalla honom kristen.
Att döma efter följande hans uttalande kan saken
diskuteras. Han säger: "Så långt äro vi ense, vi alla som
tänka rätt. emedan vi tänka fritt. Vi erkänna ingen
annan stat än den, som förvärkligar våra rättigheter, och
ingen annan gudomlighet än deri, som fullkomnar vårt eget
personliga liv".
Vfktor Rydberg och Pontus Vikner sveko i dogmerna.
Jag vet ingen religiös skriftställare, som står kvar på
ståndpunkten från 1593.
Fröken Rydberg säger, att jag är ansvarig för mina
uttalanden inför offentligheten: "Vi leva dock i ett
samhälle, som har den kristna tron som utgångspunkt för sin
utveckling." Detta är sant, om man fattar saken
historiskt som jag gjort. Utgångspunkten för vår lutherska
tro är den heliga skrift och Augsburgska bekännelsen
antagna till rättesnöre på Uppsala möte 1593. Men därmed
har jag bra litet att sysselsätta mig. Svenska folket hade
redan 1809 så vidsynta och upplysta lagstiftare, att de
kunde få den storartade paragraf 16 i regeringsformen,
som lyder så: Konungen skall ingens samvete tvinga
eller tvinga låta. Tack vare denna paragraf har jag rätt
till egen övertygelse och är icke redovisningsskyldig varken
inför kyrkor, kapell eller stadshussalonger, ja inte inför
någon, så länge jag icke förbryter mig mot svensk lag. Allt
självtaget andligt förmynderskap i Sverige i avsigt att
utöva tryck på andras samvete är tydligen enligt nämda
paragraf olagligt. Det tycks ibland som om en hel del
goda svenskar ännu icke vuxit i vår snart hundraåriga
regeringsforms mest storslagna paragraf. Om svenskarne
nästa år skulle fira ett jubileum för denna religionsfrihe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
