Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Simlångsdalen - 2. Simlångsgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
SIMLÅNGSDALEN
En gång, berättade lindarna, var bal på Marsjö.
Gammaldags ståtlig bal med spelmän som knäppa
på gitarrer och med stråkar som ila öfver spända
strängar. Frusande vin i silfverstop. Frasande siden
i salarna. Dans i natten.
Då, midt i dansen och spelet, träder en främling
in. Han springer rakt fram där balens drottning
står, griper den ädla jungfrun och ilar ut. Där går
ett rop af bestörtning genom salarna. Tjugu ryttare
äro snart på jakt efter den djärfve. De höra hofslagen framför sig, de se gnistorna som spraka under
hästhofvarna. Så hinna de första fram till röfvarens
sida, och en griper den djärfves häst vid betslet;
han faller för ett hugg från ryttaren. Men andra
hinna fram. Då hejdar röfvaren sin häst och dödar
sig och flickan.
En annan gång är där stor sorg på Marsjö.
Godsherrn är död och kistan står på parad i lik
rummet. Så en natt försvinner den, ingen vet hvart.
Sena vandrare säga sig ha sett den bäras ned i
Simlångens sjö af underliga män med näckrosor i
tjockt, svart hår. Sedan dess går den sägnen bland
folket i Simlångsdalen att alla Marsjöherrar hvila i
sjön. Och att alla måste dit efter döden. Nattliga
roddare ha sett deras vapen glänsa på sjöbottnen.
Yid den tredje sjön ligger Hulte, högt på en
kulle vid högra stranden. Där bodde i flydda tider
en man om hvilken ingen visste hvarifrån han var
eller hvem han var. På ett främmande tungomål
bröt han och med trolldom sades han syssla. En
gång kom till Hulte en Sodenstierna från Marsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
