Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Simlångsdalen - 2. Simlångsgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIMLÅNGSGÅRDARNA
23
för att utforska hvem grannen var. Han blef hjärt
ligen mottagen, ehuru förut ingen mottagits där i
huset. Det yppersta röda vin och det starkaste
tyska öl bjöds på. Präktiga stekar sattes fram och
värden var mycket artig. Till slut visar han gästen
skarpa klingor och hvässta yxor och en hel sal med
blodiga vapen. Han visade honom också benknotor
och dödskallar och lik som han hade i kistor i
rummen. Då rusade gästen på dörren och sprängde
bort. På hemvägen såg han ljusa sken på himlen,
hörde vapenklang från sjön och buller i luften.
Hvita skepnader tyckte han sig möta på vägen.
Därför kom han hem i en rasande fart, ångestförskräckt och hjärtängslig. Till den artige främlingen
på Hulte kom han ej mera.
Om Hulte sjöng folket fordom en ful visa. Blott
dessa strofer äro kvar :
På
och
och
ses
Hulte dansa gastar
leka fula spöken,
fula troll på kvastar
fara ut med röken.
I ladorna, på logarna
gå vålnader igen,
i ängarna och skogarna
bo stygga trollfolk än.
Vid den fjärde sjön ligger Marsgärd. Det är
en långsträckt hvit byggning, inramad inom stora
björkar. Sex jättegranar stå som en ständig lifvakt
framför gårdssidan ; en gång voro de flera. Om dem
har den vandrande poeten Ödman diktat en liten visa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
