Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Simlångsdalen - 2. Simlångsgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIM LÅNGSGÅRD ARN A
25
om hösten är bokskogen härlig att se, då den skiftar
i alla färger, från glödrödt till svagt gyllene. Från
byggnadens ostfönster kan man också se stora Yäxjövägen, danskarnas gamla härväg på deras ströftåg
in i Sverige. Man kan se hur den slingrar sig som
en orm, hur den kraflar sig uppför de höga bergen,
hur den vrider och vänder sig för att få fast tag
och svinga sig upp.
På Marsgård hörs dånet från Lillåns två stora
fall, Danska fallet och Erköpsfallet. Det hörs nästan
som doft kanondunder från ett slagfält. Mest dåna
fallen om aftonen, så att det är en mäktig sång
som söfver Marsgårdsfolket till ro.
Sägnerna om Marsgård äro talrika som kornet
i axen. Fordom, vet sagan, låg gården helt vid
stranden af sjön. Men folket i gården fick aldrig
hvila i fred om nätterna, utan väcktes tidt och ofta
af en klagande ringning från de i sjön nedsänkta
klockorna till Breareds kyrka. Så att byggningen
måste flyttas ett stycke upp. Dock, tror folk, skall
gården en gång i tiden åter komma på sin gamla
plats.
En natt var elden lös i storbyggningen. Tusen
mänskor på bergen däromkring, nattens sena färdenärer och risplockare i skogarna hade så tydligen
sett lågor fladdra och sett flammor stiga mot skyn.
Om morgonen syntes dock ej något spår af brand.
Allt var i oskadt skick. Det var då folk fick tron
att goda tomtar bodde på gården och höll vakt
om den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
