Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 6. Gåfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
GÅ.FVAN
på sina rötter, hur de slogo kronorna mot hvarandra,
hur de väsnades med grenarna. Så, ett-tu-tre, dan
sade skogen bort och bara ett stort block låg kvar.
Han hörde en röst som skrek ur det: »Detta har
Sig Folkeson, vallpojken, gjortI» Han såg hur
blocket plötsligen vältrade fram mot honom, som
ville det begrafva honom under sig. Han slog
hästen, men den sprang ej, gick ej engång, tyckte
han, utan stannade. Då föll han baklänges i vagnen
och miste sansen.
Hästen gick emellertid lugnt vägen hem och
stannade på gården. Då vaknade Sig Folkeson och
gick upp i sin kammare; där tog han fram sin
dammiga gamla bibel och läste tills dagningen bröt
in. Då selade han och körde nedåt slätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
