Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
FOLKET
satt sim prägel på mänskorna här. Krumma, böjda
ryggar få de. Tung gång och släpande, trötta steg.
Ansiktena äro så dystra och svårmodiga, så fårade
och färglösa. Ögonen ligga djupt som borrhålen i
en klipipa. Håret faller i lugg öfver pannan. Men
segt är’ folket som synden. Både i att svälta och
slita. JBåde i ondt och godt. Misstänksamt, vid
skepligt och hämndfullt, uppoffrande, modigt och
segt. Sådant är det också, att lätt skulle man få
det follket att tåga med för att eröfra Drömmarnas
Slott, men lika hastigt skulle ett förfluget ord i
ledet få. det att vända vid murarna. Vore det folket
en präsit, så kunde han i dag häda Gud och i mor
gon priïsa honom. Vore det folket en fältherre, sä
förde hian i dag sina vänner, i morgon gick han
emot dlem. Hvad är det som gjort det till ett
sådant folk? An grubblande, än handlande, alltid
ett flarm för tankar som sätta sig i hjärtat och
leda dem. Kanske är det de höga bergens skull
hvilka stängt dem så som en stad stänges af murar.
Kanske är det trollen i bergen och i skogarna och
framför alllt de underliga trollen i den underliga
sjön soim leda dem. Kanske är det den magra,
klipprik:a jorden som danat dem så, kanske slitet,
kanske en nyck af Vår Herre. Kanske allt detta
tillsammans.
Blamd detta folk hade Sig Folkeson gått i sin
tid. Från stuga till stuga, från gård till gård, för
att lära,, visa och vara som en far. Hur man skulle
rödja i skogarna för att få fetast jord, hur man
skulle gräfva diken i myrmarkerna, hur man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
