Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKET
59
odla mossarna, lärde han. Hur man skulle såroffrö
utan att skörda ljung och sätta kålplantor utan att
få stenar. Hur man skulle samla ris på åkrarna
och hränna det, för att fä aska till gödning och på
så sätt luckra jorden. Hur bra det var att strö
kalk på trädan och lägga benmjöl på ängen.
En gång kom Sig Folkeson till torparen Sjö,
han som bodde längst in i Herteredsskogen. När Sig
kom, gick Sjö och plöjde sin jordbit. Vid den ena
sidan om plogstången drog kon och vid den andra
drog hustrun. Sig trodde icke hvad han såg.
— Hvad gör du, satan? Plöjer du med din
hustru ?
— Kon orkar icke ensam, Sig Folkeson.
— Förfärlige, fruktar du icke Guds straff?
— Mer fruktar jag att icke få bröd till vintern
åt hustrun och åt alla barnen.
Så plöjde han vidare. Men Sig Folkoson gick
fram och tryckte den mannens hand.
Efter en stund kom han dock att tänka på att
bonden haft än ett val. Hvarför hade han icke
ställt sig själf vid plogen och låtit hustrun köra?
Detta gick han fram och sade till torparen.
— Ja, se, svarade då torparen, nog trodde jag
att jag skulle orka biten ut, men jag ä: gammal
nu, så jag stöp då vi hade detta stycket kvar, och
då fick mor ta i. Ty se, vi måste hi plöjt ut
stycket i dag, för kon är inte min utan grannens.
En annan gång kom Sig Folkeson till Snäckhult där bonden Matts Larson bodde. Det var
ganska sent om hösten, så att nattfrosten börjat bita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
