Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO
69
eller fiskkar. Då och då hördes röster därifrån, någon
gång ett glädtigt skratt.
Tre nya gäster hade skarat sig till de två förut
varande. Dessa buro alla landsvägsgesällens och tig
garens tydliga särmärken: trasiga byxor och upp
slitna skor, svältremmen hårdt spänd om midjan,
slokiga bast- eller halmhattar samt glada drag och
strålande ögon.
Det var nu ett besynnerligt samtal de förde, dessa
fem. De hade i ett slag blifvit filosofer. En af tig
garna, han som af de andra kallades Prins FlygareOlle, hade just ordet:
— Se, jag tror då det, att när man knallar bort,
så får man det riktigt bra. Si, först kommer man
in på en stor, bred väg som leder till skyarna. Den
har milstolpar af gull och vägskälsmärken af silfver.
Sä växer där rosbuskar i dikeskanterna där vi ha
tistlar, och mandelträd där vi ha suraplar. Riktiga
bäckar med sött vin och finkeldricka flyta där.
Längs vägen blomma päronträd året om och stå
jämt och samt alla träd i sommarflor. Lärkspel och
göklåt hör man hvar dag. Åka får man i hölass
och pannkaka får man äta till hvart mål, så att man
lefver just som en kung. Spelmänner med giga och
fiol finnas öfverflöd på, och hvarenda tös kan dansa
slängpolska och Marsgårdsvals. När man så glade
ligen hunnit vägen genom skyarna, så står man vid
den stolta himlastaden. Dit vandrar man så in som
i en kungasal, det spelar i rymden och sjunger i
luften och det är som en klar solskensmorgon i juli
hela den långa evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
