Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
FOLKET
Och Prins Flygare-Olle dansade öfver golfvet
som om han redan varit på färd till himlastaden.
Sedan fick den andre gesällen ordet, han som
kamraterna kallade Prins Luffare-Knut:
— När en är död, så tror jag att en kommer
in liksom i en kyrka. Den är målad fin och grann
och klädd med lingonris och blomsterkransar. Där
är nu fullt upp med mycket folk som ha helsikes
roligt. En del spelar klot på stora gången, med
de förgyllda gamla predikstolsapostlarna som käglor.
Där ser jag Vallenbäck bland de spelande. I präst
bänken ha de slagit sig ned som spela kort och
kyrkvärdsbänken har man målat rutor på och där
spelar man bräde så tärningarna slamra. I sidogån
garna hoppa pojkarna bock eller också leka de gömma
med töserna i bondbänkarna. I orgelbänken sitta
spelmännerna och där ser jag Per Vandrare. Sakri
stian är på pricken lik salen här med glas och mug
gar och finkel och enrisdoft, och dit går jag själf.
Vapenhuset är, ta mej fan, en bra dansplats, och
från predikstolen berättar gästgifvarn sina historier.
Prins Mickel-Måns, som kamraterna kallade den
tredje för hans röda hårs skull, fick så ordet:
— För mig är himmelriket likt Marsjö kvarn,
fast af gull förstås och med vingar af blått siden.
Den saknar aldrig vind och aldrig mäld och himlafolket behöfver bara äta och ligga på rygg och
titta på Marsjö och Simlången. Ja, vi ligga hela
Guds långa dag i solljus och skogsdoft och se på
allt det härliga.
Tog sedan skolmästaren till ordet. Han talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
