Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Klockaren Vallenbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
FOLKFT
valserna och kadriljerna, så att det riktigt sjöng och
tutade i det gamla skrället. Och han tyckte att det
var så underligt att han kunde spela dansvisor och
polskor och masurkor på en orgel. Han lyfte just
fingrarna från tangenterna för att sluta en lekande
dansmelodi, då han märkte att tangenterna rörde sig af
sig själfva liksom spelade af osynliga händer, att peda
lerna nickade upp och ned, och att polskan allt fort
farande dundrade ur det skröpliga verket. Ha, ha!
Så härlig polska hade han aldrig hört, sådan musik
aldrig lyssnat till! Hvad fan hade farit i hans gamla
orgelverk? Det lät som trummor och trumpeter,
som lurar och cymbaler, som cittror och harpor,
som tusen sjungande fåglar. Han lade örat till och
lyssnade hur det sjöng därinne. Och så grep han
den trasiga stolen och dansade rundt med den i
stugan så fort benen löpte undan och han kände
hur gikten gick ur kroppen och ålderdomen ur blo
det. Ja visst! Han var ju sjutton år och var på
bal hos majorens på Marsjö, nu mindes han det.
Han dansade ju med unga Marie-Louise. Sirligt,
sirligt skall du dansa, Vallenbäck, ty alla titta de
på dig. Och han dansade så sirligt och förnämt
som en gammal grefve. Han dansade salen rundt
och ut genom dörrarna och nedför stigen till kyrkan.
Hvad det gamla skrället hade för godt verk som
kunde höras så långt! Han polkade öfver grafkullarna förbi kyrkan och nedåt stigen som förde till
prästgården. Då var det som han tornade emot en
vandrare som kom med en kramlåda på ryggen och
föll i diket. Då var det sången tystnade och dansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
