Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Ödman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
FOLKET
tigt bort. En liten harunge följde honom med ett
par skutt, men så satte den in igen i busken.
Han mindes nu, Ödman, att han just den kväl
len var bjuden till gille på Tirsholm där Karl Folkeson, Sig Folkesons äldste son, bodde och var gift
med Lars Brands äldsta dotter, Karin. Marsjö ägde
nämligen Sigs yngste son, Benjamin, och han var gift
med Brands yngsta dotter, Tilda. Så att nu voro
de två stora släkterna en enda blott som härskade
öfver snart hela den stora Simlångsdalen.
Som Jörgen Ödman nu gick stigarna ned mot
sjön och gårdarna, fick fantasien makt med honom
och han tyckte att han var död och skulle just begrafvas. Och där kom ingen mer än prosten och
klockaren samt två Sibelius’ prinsar för att hedra
honom då han skulle sänkas ned i jorden. Så att
han tyckte att det var den sämsta lilla begrafning
någon fått. Och man ringde bara i Maria, den
minsta kyrkklockan. Men se! Rätt som det var
kom den stora processionen. Â, så lång och stor
och ståtlig den var! Främst gick älgen, skogs
kungen, och han bar prestafven. Sedan kommo de
alla i ett långt oöfverskådligt tåg: skogens djur och
och luftens och myrmarkernas och ängarnas djur
och bergens och tufvornas djur och alla, alla små
kryp. Så härligt! De kommo med klingande musik
och flygande fanor, liksom de skulle jorda en kung
eller en kejsare. Tänk hvad Chopins sorgmarsch
lät ståtlig och brusande djup som aldrig förr, nu
när alla lärkor och trastar och sångfåglar och syrsor
och spelande djur stämde upp! Och se bara hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
