Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 14. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKET
I 00
det som klockorna föllo från sina ekaxlar och rullade
ned i sjön där nu små sjöjungfrur leka med dem.
Visst göt folket sig nya klockor och slog stålband
om axlarna, men klangen bief ej de gamla klockornas.
På Simlångens botten skola dessa ligga ända tills
den dag är inne då de skola ringa in ett nytt rike.
Se detta vet folket.
^
*
*
Det rinns ingen skönare tänkt och ingen sämre
målad tafia än altartaflan i Breareds kyrka. Den
visar en soluppgång, en soluppgång öfver oändliga,
fula brådstupande klippberg och snöhöljda, slocknade
kratrar. Fast solen är större nästan än alla bergen
tillsamman och än röd, än blekgul, och fast den
skickar ut tjocka fula spjut i stället för fina strålar
och fastän snön är blå och en vresig fur i en skrefva
lika hög som ett af bergen själft — det finnes ingen
vackrare tafia i världen ! Den är så vackert tänkt
att det kommer som en soldag in i ens själ då man
ser den. Aldrig har man sett en sådan ödslighet,
fulhet, fattigdom som dessa berg; de tala nästan om
en hjärtängslig pina. Aldrig en sådan förtviflan
som i den förkrympta furen i klippskrefvan, men
aldrig heller har man funnit en sådan strålande bild
af värme och ljus och frälsning som i den stora, illa
målade solen!
Ja, ja! Vi se ju hur målarens hand darrat,
då han skulle föra sin pensel för att på den stackars
trätaflan sätta sin själs och sin tankes stora solupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Mar 9 22:44:31 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfsimlangs/0106.html
