Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Klöfberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOFBERGET
I07
händerna. Hans pannas veck släta sig icke ut, sorgen
i hans drag skingrar sig ej. Blicken ur hans ögon
är så tung och skarp att den spränger rämnor
i bergväggarna. En gammal visa om Klöf mäler
detta :
I berget sitter kungen
af svårmodet stungen,
och rundt honom kring
sitta kämpar i ring.
Hans blick sprängt hål i fjällen,
hans skägg växt genom hällen,
hans krona är tung, så tung —
han är olycklig en kung.
Men, säger sägnen, en gång skall Klöf resa sig
ur sitt tusenåra grubbel och han och hans kämpar
skola rida ut ur berget som tynger dem.
När? fråga mänskorna, och sagan svarar:
Då Den Evige själf stiger ned och lägger sin
hand på grubblarens hjässa och hviskar i hans öra:
Jag lefver.
Förr får icke kungen rida ut i solljuset.
Kanske får han aldrig rida ut i solljuset, stackars
kungen! —
En hänförande utsikt möter den som kommit
upp på bergets topp. Han kan se seglen långt borta
på hafvet som flygande hvita fiskmåsar. Han kan
se de skånska fälten i skördetid som ett enda gyllen
gult brudtäcke. Han kan se nästan hundrade kyrkors
spiror och torn. Ja, mången tror sig ha sett Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
