Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Gillet på Tirsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILLET PÅ TIRSHOLM
I 17
var på Tirsholm, så att hans ögon hade fått litet
glans och han hade gått fram i dörren och ställt
sig för att se på de dansande.
Där fick han då syn på en flicka som var vack
rare än alla de andra och som dansade yrare än
någon. Hon hade svartbrunt lockigt hår och gråblå glänsande ögon. Och så hade hon en hvit
hög panna. Hon hette Marit Vankelmod och var
långväga ifrån, fast hon det året var på besök hos
sin släktinge, fru Kerstin på Marsgård. Men henne
hade hon nu kommit till Tirsholm.
Erik Valdemar till Stjärnarp stod där och be
traktade henne. Hvar hon befann sig i dansen,
följde henne hans blickar. Satt hon och hvilade ut,
så låg hans öga på henne. Väl i en hel timma
stod han så. Hon hade mycket väl märkt hur han
såg på henne och blifvit både röd och förlägen. Till
sist tyckte hon att alla människor sågo hur han
stirrade på henne och att de smilade menande och
tittade frågande både på henne och honom.
Hon tänkte hon skulle be honom låta bli att
stå och titta på henne så där. Och så gick hon in
i rummet där han stod. Det blixtrade till i Erik
Valdemars ögon då han såg henne komma in,
det sprang som blod upp i ansiktet, som eld i
ådrorna lopp det, och så visste han icke längre hvad
han gjorde. Han tryckte den unga flickan sä hårdt
i sin famn att det brast till som då en söm springer
upp, han böjde hennes hufvud bakåt och kysste
henne, kysste henne länge och hett inför alla män
niskorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
