Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Vallenbäcks orgel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLENBACKS ORGEL
1 27
kom också Sibelius. Han bade varit skyndsam på
stigar och snår, så att han såg trasigare och rifnare
och dammigare ut än eljest, när han nu trädde in
till Vallenbäck. Där silade just solen genom rutorna
och blänkte upp rummet, så att det sken som af
klart gull och gardinernas mönster speglade sig på
golfvet så oändligt vackert. Sibelius bief som blän
dad och glömde att hälsa på Vallenbäck, och när
han kom längre fram i rummet och i solskenet, så
flyttade sig det fina skuggspelet från gardinblom
morna på golfvet upp på hans trasiga kläder, så
att han tyckte att han i ett fått den finaste kungadräkt. Och han började dansa, Sibelius, så hjärtans
glad var han.
En stund låg Vallenbäck tyst och såg på gub
bens danskonster, men så blef han arg af spektaklet
och for ut:
— Helvete heller var det för att dansa du
kom hit . ..
Vallenbäck såg hur vid dessa ord tiggaren vak
nade upp som ur en vacker dröm, och hur det ljusa
uttrycket i hans ansikte svann bort.
— Jag drömde visst att jag var kung, du
Vallenbäck. . .
Sen gick han fram och satte sig på sängkanten
hos den sjuke och denne började:
— Ja, ser du, Sibelius, jag ligger just här och
väntar på hädanfärden. Rätt nöjd för resten att få
gå till ro. Icke som så, att jag är ledsen på lifvet,
du Sibelius, förstår du väl! Nej då, inte alls ledsen
vid lifvet! Trött på lifvet, vi, jag? Som fört ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
