Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ödmans visor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDMANS VISOR
>41
Gamla förtröttade mänskor de sitta längs relingens rand
och blicka mot solens sista guldflammande afton
brand.
Vissnade bleka läppar och mattade ögons glans,
falnade röda blommor och hvitnad en myrtenkrans,
fårade stolta pannor och döende tungors ord:
allt talar om gäckade löften och rika förhoppningars
mord.
Tysta som hvita svanor fram öfver glittrande sjö
segla de gamla skeppen hän emot hemlands ö.
Stäfven har ingen förgyllning och seglen är fläkta isär
— hem från ett fjärran blånande okändt rike det bär.
Ingen begärde någon ny sång. Båda kungarna
sofvo vid mors fotter och kronorna hade fallit af
dem. Då mor såg kronorna och såg drömleendet på
läpparna, mindes hon en sång som hennes egen mor
sjungit för henne då hon var liten och som dennas
mor hört af sin mor o. s. v. tiderna bortåt:
Som barn vi drömma
om guld och glans
och frejdigt sömma
vi rosenkrans.
Vi väfva drömmarnas
silfvervåd —
snart brista sömmarnas
klena tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
