Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Midsommarfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMARFESTEN
159
Några gingo ett par steg, men icke alla. Så
hörde de Jan säga till flickan:
— Säg dem, säg dem att det är mig du älskar,
att det är hos mig du vill bli, att med mig vill du
gå ut i vildmarken.
Tydligt och sakta, men liksom ur en andfådd
strupe kom det:
— Dig älskar jag, dig följer jag–––––Men Benjamin Polkeson ropade åter:
— Hon talar i yrsel. Framåt, godt folk!
Nu var det blott ett par unga män som lydde.
Alla de andra och hela Lars Grufts följe tog icke
ett steg.
I stället hördes Lars Gruft tala högt till folket:
— Låt oss gå tillbaka, folk ! Gud är med
honom, vi kunna intet göra. Benjamin Folkeson,
gack åter! Ser du icke att Gud har gifvit henne
åt honom? Gack hem, Sig Folkesons son, och låtom
oss icke fresta Den Evige!
— Dårskaper! Viljen I lämna en värnlös flicka
i en tattares våld att förföras? Tron I det vara
Guds vilja? Förstän I icke att hon talar i yrsel?
Svaren !
— Vill Gud rädda henne, så är han mäktig att
göra det oss förutan. Vet du icke att den som lägger
sig i Guds rådslag, honom sker olycka?
Benjamin Folkeson var röd af harm.
— Uslingar som neka att bli Guds redskap!
Men alla I som viljen rädda ett barn ur en nedrig
tattares hand och våld, följen mig!
Med dessa ord sprang han ur båten följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
