Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Hur Ödman hjälpte Tjuf-Kalle in i himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR ÖDMAN HJÄLPTE TJUF-KALLE IN I HIMLEN
16 3
att Prins-Olle spelade fel, tog han med handen efter
korten, men orkade aldrig fram. Men för hvar gång
han vann kom det ett matt sken i ögonen och drog
sig munnen till ett förkrympt leende.
Så kom emellertid han som skulle varit efter
prästen. Nå inte hade han någon guds man med
sig just, utan bara en gammal gubbe som en gång
varit Jörgen Ödman och kunnat dikta vackra visor.
Se, det var händt så, att när han som skulle
gå efter prästen hade kommit så långt som till gästgifvargården, så kände han plötsligt hur höstkalit
det var och hur godt en sup skulle smaka. Och
så smet han in blott på ett par minuter. Därinne
i krogstugan satt då gamle Ödman och förtalde hur
han smugit sig bort från fattighuset i Tönnersjö,
där han höll på att dö af längtan och grämelse, och
hur han vandrat omkring i två dar i skog och mark
och hälsat på gamla vänner sen de härliga dagar
då han var ung och bodde i de stora skogarna och
inte i en eländig fattigstuga där hvarken himmel
eller sol syntes. Och han som skulle gått efter
prästen till den döende, satt där och lyssnade till
gubben Ödmans historia ända till klockan slog tolf
och fru Lotta körde ut dem alla.
Då var det för sent att gå till prosten och be
honom komma med ut i natten till den döende.
Gamle Ödman sade då:
— Jag tror mig vara så god som en präst
alltid, och nog kan jag hjälpa Tjuf-Kalle in i himlen,
om jag vill — — —
Då började de andra skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
