Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Hur Ödman hjälpte Tjuf-Kalle in i himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
FOLKET
— Så, så! Skratta inte, för sant talar jag likväl.
Se, jag vet en historia om Tjnf-Kalle som han alltid
gått och gladt sig åt när han känt det styggt och
svårt inom sig. Jag minns nog, jag, hur en gång,
då han stulit prostens päls åt Sibelius, för att denne
skulle vara fin på Vrå marknad, han kom till mig
och bekände sin styggelse och bad att jag skulle
berätta för honom den där historien, så att hans
hjärta lättades. Och jag berättade den. Nu kan han
kanske bättre hehöfva den historien än någonsin förr,
och nog tror jag att den skall hjälpa honom också
nu i det sista.
Se detta var orsaken att gamle Ödman nu be
fann sig i prinsarnas stuga.
Inte var det godt att veta om Tjuf-Kalle kände
igen gubben Ödman eller om ban trodde att det var
prästen eller han tänkte att det bara var en af
kamraterna, för han låg stilla och tittade med stora
ögon ut i rummet, som om han sett något märk
värdigt långt, långt borta.
Så rätt som det var började han vrida och vända
sig och stöna och vara ytterst orolig. Då drog Öd
man fram en stubbe till hörnet där den döende låg
och satte sig tätt vid honom, fick hans hand i sin
och började förtälja:
— Säg du, Kalle, minns du den sommarn då
det sjöng i skogarna och spelade på fälten och tusen
lurar tutade i bergen kring Simlångens sjö? Minns
du den sommaren, du? Ajo, nog minns du den
alltid! Det var just den sommarn då Elsa Ringier
var gäst på Marsgård. Se! sade jag inte att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
