Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Fru Kerstin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU KERSTIN
I
69
så god den allmakten eller så allsmäktig den god
heten? Det kom en iskall kyla öfver henne då
hon kom att tänka på att de alla kanske blott voro
leksaker åt något obegripligt, något styggt, något
fult som roade sig med att slå i kras de hela fel
fria vackra sakerna, men låta de trasiga felfulla
fula stå i fred och skräpa. Ja, det var nog så.
Ty alltid hade hon sett de goda, de ädla, de med
strålande ögon och leende läppar ryckas bort, men
alla de onda, de som buro brott på samvetena, de
som hade lömska skelande ögon, de med hårda
tunna läppar, de fingo lefva och hade det godt, dem
följde framgången på hvart deras steg, de blefvo
rika och mäktiga, de fingo gods och anseende. Och
hon blickade djupare in i skogen och fullföljde sin
tanke.
Således, tänkte hon, bör en moder så onda
tankar i barnens små oskuldssjälar, lära dem att
ljuga och hyckla, att lisma och förtala, att krypa
och bakdanta, lära dem att det onda är det enda
som ger framgång, som gör rik, som ger anseende
och ära, som hjälper en upp på trappstegen till
makt och myndighet, lära dem att gå med lömska
ögon och ful uppsyn och tunna hårda läppar––––-Herre Gud, hur hade hon kommit dit med sina
tankar? Nej, och tusen gånger nej, tänkte hon,
om de så skola bli aldrig så fattiga, aldrig så för
aktade, aldrig så oansedda, om de skola svälta sig
fram, om de skola så dö i sin skönaste vår, alla de
små kära — tio, hundra, tusen gånger hellre dö än
gå med lömska fula ögon och hårda läppar till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
