Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Torparen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORPAREN
I7S
många blommor, att inte kistan kunde rymma alla
och att grafven blef full ända till randen. Därför
var det som jag frågade, mor lilla, om jag fick
någon enda.
Sen dog hon och mor gick och berättade för
far hvad flickan sagt om sin blomsterdröm. Och
mor tyckte allt att de borde kosta på sig en pärlkrans till kistan, en sådan krans som kostade en
krona hos handlanden nere i byn. Men far svarade
att till sånt slöseri hade de ingen råd, så fattiga
som de voro; de hade ju kistan att köpa.
Hur det nu var emellertid, när Hans Hansson
hade gått en dag och tänkt på hvad mor hade
berättat, så gick han öfver till Smed-Per, gran
nen, och lånade den krona som pärlkransen kostade.
Sen gick han ner i byn och köpte kransen och gaf
den ät mor att lägga på kistlocket.
Han tänkte så visst att nu skulle han bli kvitt
de tankarna som kvalt honom, tankarna på flickans
blomsterdröm. Men torparen slapp inte ifrån dem,
fast han köpt pärlkransen som mor föreslagit. De
lågo innerst i hjärtat, tankarna, och kvalde honom,
de gnagde och gnagde och värre för hvar stund som
begrafningen kom närmare.
Så att han blef dyster och glömde både kon
och klöfverängen, fast den låg så röd och präktig.
— Par tar sorgen hårdt, sade mor till barnen.
— Stackars far! sade barnen.
Så kom dagen för begrafningen och far var så
sorgsen att han inte ville smaka en bit och knappt
svarade då någon talade till honom. Efter dag
vården gick han ut och satte sig på en sten strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
