Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Unge pastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
FOLKET
var icke den vanliga, att klockarn i orgelbänken icke
var den samme som annars brukade sitta där, och
den hvita vackra kyrkängeln som eljest hade Mikaeli
drag, hade nu fått Lucifers, tyckte han. Nåja, han
förstod allt. Det var ju icke att undra öfver om
det hela hade tagit en annan form då det gällde en
sådan predikan som i dag. Han förvånades icke det
ringaste att där satt djäflar i bänkarna och att satan
sväfvade midt i kyrkan och att en bock satt vid
orgeln. Det var ju som sig borde, tyckte han.
Folket i kyrkan såg hur prästen svettades, hur
han stod en lång stund och förtviflansgrubblade, hur
han till sist sjönk på knä för att bedja. Icke var
bönen lång, men den kom som från en som är i
lifsfara. Icke heller förstodo de hvarför han just
bad: »O Gud, o Gud, gif oss sol, gif oss sol!» De
trodde det var en af de liknelser som stundom finnas
i bibeln och som ha en så stor betydelse, fast de,
okunniga bönder, icke begripa dem. Och så bådo
de efter prästen: »Gif oss sol, gif oss sol!» fast de
alla längtade efter regn för sädens skull som just då
så innerligt väl behöfde väta.
Det var ganska besynnerligt, men just som prästen
bedt bönen, sköt en solstråle fram ur molnen. Först
en, sedan strax en till, så en hel mängd, tills hela
solen sken in i kyrkan och lyste upp hvarenda vrå.
Snart såg man en klar blå himmel då man tit
tade ut.
Prästen predikade. Han talade i helig hänförelse,
med en eld som gnistrade, med en kraft, som trängde
genom märgen, med en värma som gick längst in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
