Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Drömkullen och Fågelö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMKULLEN OCH FÅGELÖ
19 S
närmare och nyfiken riktigt velat ta saken i betrak
tande, då har kullen slutit sig samman igen utan
spår till spricka. Mången påstår att kullen sjunkei
ned i sjön en gång hvart månskifte. Då dansa sjö
jungfrurna i dess salar och man kan höra toner af en
trolsk musik.
En afton sprang en af Marsgårds vallpojkar, Sig
frid, ner till sjön för att se på Drömkullens härlighet.
Han hade just suttit i folkstugan och hört sagorna
om den.
Han hade väl stått två timmar på bron och
väntat på att högen skulle öppna sig. Då kände han
sig trött och gick upp på toppen af Drömkullen och
satte sig att hvila. Som han så satt, fick han se en
ståtlig syn borta vid Blåvikslandet. Han såg en
stor stad med murar och portar, med tinnar och torn,
med krön och korsspiror. Konstfulla hus och slott,
kyrkor och palatser, syntes inom murarna. När mån
skenet föll på, så tycktes hela staden så ljus och
skär som vore den genomskinlig. Säkert är detta
Marsjöherrarnas stad hvilka bo och regera på sjöbottnen,
tänkte Sigfrid. Ja visst, där såg han ju de gamla
herrarna gå omkring i staden. Somliga voro visst
mycket gamla, för de hade bågar och spjut som längst
tillbaka i tiden. Andra hade hjälmar med vajande
plymer och sköldar med gyllne märken, pansarskjortor
och ringharnesk, utsirade svärd och dolkar. Andi a
gingo i kyller och stormhufvor, stålskenor och spor
rar. An andra i pudrade peruker och lackerade skoi,
bälten med silfverspännen och brokiga sidenrockar.
Alldeles som skolläraren talt om det, då han lärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
