Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Drömkullen och Fågelö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
FOLKET
ock. Han stod allt en stund liksom tveksam om han
skulle våga sig fram med frågan, men så slutligen
sade han :
— Ser du, jag skulle så gärna vilja veta en sak
af dig, pojke, om du kan ge besked. Jo se, det vore
så roligt att veta om ko min, Hvitlilja, lefver än och
om Petter i Flamhult som köpte henne efter mig,
går väl åt henne?
Men på den frågan kunde inte vallpojken ge svar,
för han kände icke det ringaste till Hvitlilja eller
ens visste hvar Flamhult låg någonstans inne i sko
garna. Utan han bara ruskade på hufvudet. Då kom
där liksom ett drag af sorg eller sviken väntan öfver
torparens ansikte. Och Sigfrid kunde rakt inte för
stå att så’n småsak kunde gräma någon i himmelrik.
Men han tordes inte spörja.
Därefter visade de honom hela den stora him
melen där de alla bodde med sina gårdar och slott
och salar och ängar och fält, och den stora sjön,
som förstås den också hette Simlången, visade de.
När han så sett all ståten och alla hade skickat
hälsningar med ner till dalen och han hade kommit
utanför himmelens port där han ställt sina träskor
och just stod och tog på dem, så hörde han Sankt
Per säga:
— Hälsa från mig ock ner till Simlångsdalen
och Simlångsfolket!
Och det lofvade pojken att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
