Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra akten
93
kratiska fördomar har försvunnit. Alla utom en ...
om den nu är en fördom, och om don är
aristokratisk? Jag föder inte barn med min fars
mördare. (Blir mild.) Ni kommer att minnas mig som
en snäll flicka utan principer, en smula skadad av
revolutionen. Ni bad mig tala uppriktigt och
omoraliskt. Det är nog sista gången, jag gör det med
någon. (Ger honom handen.) Adjö.
JOSÉ, (kysser hennes hand).
Jag ska minnas er som ett mästerverk. Och en
systerkärlekens martyr. Också sveket har sina
martyrer. — Men kan era nerver uthärda det här?
Håller dom till det yttersta?
JOANNA, (undrande).
Mina nerver? Jag tänker på Geno, inte på
mina nerver. (Med en blick som motsäger hennes ord.)
Jag skulle gärna minnas er ... men jag får
nog inte tid med några vemodiga minnen.
(Tomas kommer från vänster.)
TOMAS.
Urbas hjärta och puls är alldeles normala
igen. Vi kan hoppas det bästa, om ingenting
oförutsett inträffar. — Elisabet sitter vid sängen och
Urba håller hennes hand mellan sina. Försoningen
var ögonblicklig och fullständig.
JOANNA, (till Tomas).
För framtiden måste presidenten få mera ro.
Ni kan räkna på mig, doktor Tomas, att jag på
allt sätt ska hjälpa er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
