- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
11

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - De första människorna i vårt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var en daglig kamp mot hunger och köld och mot skogens
vilda djur, till den tid, då hon levde ett liv, som i mycket
liknade djurens.

Även på denna tid visade dock människan sin överlägsenhet
över djuren: hon förstod bland annat att framkalla
elden. Med den värmde hon sig mot vinterns isande stormar,
vid den tillredde hon sin föda, med elden skrämde hon
bort de nattliga rovdjuren. Ensam bland vår jords varelser
har människan förmått finna ett medel att framkalla och
bevara den värmande och ljusbringande naturkraften. Just
detta visar hennes höga begåvning. När människan en gång
i tidens gryning lärde sig framlocka elden, då var den
betydelsefullaste av alla upptäckter och uppfinningar gjord.

Ursprungligen har detta troligtvis skett genom att gnida
två torra trästycken mot varandra. I avsides belägna svenska
skogstrakter förekommer ännu, att man ute i skog och mark,
i saknad av andra elddon, framkallar gnideld t. ex. genom
att hastigt föra en riktigt torr björkpinne upp och ned utefter
en likaledes torr kullfallen trädstam men av lösare trä, helst
gran. Man sätter sig då på trädstammen och för pinnen
vinkelrätt mot denna, hållande den med en hand i vardera
ändan. Så gnider man den upp och ned, tills det börjar ryka
i trädstammen och det slutligen uppstår en gnista, som
uppfångas med fnöske. Liknande eldgörningsmetoder förekomma
även annorstädes, särskilt bland indianer och andra
vilda folk.

Genom sågning av trä mot trä kan även eld framkallas,
t. ex. medels en stång, som föres i sin längdriktning fram
och tillbaka över en torr stubbe, vars förmultnade, mjöliga
innehåll då tjänstgör som fnöske. I Mörsils socken fanns
ännu i början av 1800-talet en högeligen vidskeplig
tjärbrännare, som alltid skulle tända sina milor med eld, som han
framkallat genom att hastigt draga en käpp fram och tillbaka
genom grenvinkeln på ett torrt träd. Är trävirket riktigt
torrt och solvarmt, går det lättare, än man skulle tro, att
få eld ur det. Då behövs ganska liten friktion för att det
skall börja ryka. Av trovärdiga personer från olika håll
berättas t. o. m., att eld kunnat uppstå genom att två torra
trädstammar av stormen skubbats mot varandra.

Ett annat sätt, som då och då användes i nödfall även i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:00 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free