Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 42 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Järnåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vida rikare fynd gjordes emellertid vid undersökning
av några gravar invid Vendels kyrka, några mil norr om
Uppsala vid en biflod till Fyrisån. De ge oss en föreställning
om hur en svensk hövding begrovs på 600-talet. De döda
ha här jordats obrända, var och en i en båt, iförda sin
praktfulla hjälm, den rikt sirade skölden och med spjut
och svärd vid sidan. I en av gravarna hade den dyrbart
betslade ridhästen och två hundar fått följa sin herre i döden.
I fören på båten stod riklig vägkost: en skinka, en oxstek
och ett fårhuvud. Graven innehöll även en kittel av järn
att koka maten i. Att den döde fått med sig ej blott mat
utan även dryck på den sista färden framgår därav att ett
par gravar innehålla bägare av glas (illustr. sid. 46).

Halsring av guld. Västergötland.

I en av dessa gravar lågo ej mindre än tre hästar, tre
hundar, en tjur, en galt, en sugga, en gumse, en tacka och
en gås. I en annan fann man ben av berguv och jaktfalk, vilka
troligen varit dresserade för jakt, och av trana, en fågel
som för sin vaksamhets skull torde ha använts som
vaktfågel.

Bilderna på Vendelshjälmarna ha stort intresse, därför
att de visa oss den dåtida klädedräkten. Därjämte tror
man sig i en av dem kunna igenkänna Oden med sina båda
korpar (illustr. sid. 44).

Vendelsgravarna leda osökt tanken på berättelsen om
sagokonungen Harald Hildetands begravning, när han stupat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>