Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 44 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Järnåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne bunden vid sitt ord, och det tillåtes honom icke att
draga sig tillbaka, även om han vill. Men oftast är det
kvinnorna som göra det. Då därför den man, som jag nyss
nämnde, var död, sporde de hans kvinnor: ’Vem av eder
vill dö med honom?’ En
av dem svarade: ’Jag’. Då
överlämnade de henne åt
två kvinnor, som måste
bevaka henne och ledsaga
henne överallt, var hon
gick. Männen begynte då
att ordna allt för den
avlidne, att tillskära kläder åt
honom och träffa andra
förberedelser. Kvinnan drack
emellertid var dag, sjöng
och var munter och
förnöjd.

Del av hjälm (tunn, pressad bronsplåt). Vendel. 1/1.

Då nu den dag kom, på
vilken den avlidne och
kvinnan skulle brännas, gick jag
ned till floden, där skeppet
låg. Men detta hade redan
blivit draget upp på land.
Den döde låg dock
avsides i sin grav, från vilken
de ännu icke hade tagit ut
honom. De buro nu fram
en vilbänk, ställde den på
skeppet och lade på
densamma stickade täcken,
grekisk gyllenduk och hyenden
av samma tyg.

Del av hjälm (tunn, pressad bronsplåt). Vendel. 1/1.

Därefter kom en gammal
kvinna, som de kalla
’dödens ängel’, och utbredde
dessa saker på bänken. Det
var hon, som lät sy
kläderna och ombesörjde hela
utstyrseln, och som sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>