- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
45

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Järnåldern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också dödade kvinnan. Jag såg henne — det var en djävul
med mörk, hemsk blick.

Då de kommo till graven, skovlade de bort jorden från
timret, avlägsnade detta och drogo den döde ut i den
klädnad, i vilken han dött. Jag såg, att han på grund av kölden
hade blivit alldeles svart. Men eljest hade han icke
förändrat sig. De iklädde honom nu underbenkläder, benkläder,
stövlar, kjortel av gyllenduk och kaftan med guldknappar
samt en gyllenduksmössa, besatt med sobelskinn. Därpå
buro de honom in i det tält, som upprests på skeppet, satte
honom på de stickade täckena, stödde honom med kuddar,
framburo rusgivande drycker, frukter och välluktande örter
och satte det alltsammans vid sidan om honom; även bröd,
kött och lök satte de framför honom. Härpå kommo de
med en hund, skuro den i två delar och kastade honom upp
i skeppet; sedan lade de alla den avlidnes vapen vid sidan
om honom. Vidare framledde de två hästar, vilka de jagade
så länge, att de dröpo av svett, varefter de höggo dem i
stycken med sina svärd och kastade köttet upp i skeppet. Två
oxar slaktades på samma sätt och kastades upp i skeppet.
Slutligen kommo de med en tupp och en höna, slaktade
även dem och kastade dem upp i skeppet.

Därefter förde de fram kvinnan, som hade invigt sig åt
döden. Hon drog bägge sina armband av sig och gav dem
åt den kvinnan, som man kallar dödsängeln, och som skulle
döda henne. Även sina bägge fotringar avtog hon och räckte
dem till de två kvinnor, som uppvaktade henne, och som
kallas dödsängelns döttrar. Därpå lyfte de henne upp i
skeppet men läto henne ännu icke komma in i tältet. Nu
kommo män med sköldar och stavar och räckte henne en
bägare med rusgivande dryck. Hon tog bägaren, sjöng och
tömde den. »Härmed», sade tolken till mig, »tager hon avsked
av dem, som äro henne kära.» Därpå räckte man henne en
andra bägare. Hon tog även den och stämde upp en lång sång.
Då befallde den gamla kvinnan henne att skynda sig, tömma
bägaren och träda in i tältet, varest hennes herre låg.

Men kvinnan hade blivit förskräckt och tveksam; hon
ville träda in i tältet, men stack endast huvudet in mellan
tältet och skeppet. Ögonblickligen tog den gamla henne vid
huvudet, drog henne in i tältet och gick själv in med henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:00 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/1/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free