- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
48

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Hur är det möjligt att bedöma fornsakernas ålder?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på högra ögat?» — »Ja, det var han.» — »Hade han tappat
en framtand?» — »Ja, visst hade han det.» — »Var han lastad
med honung?» — »Ja, för all del, men efter du sett honom
och kan beskriva honom så noga, så uppehåll oss inte med
prat, utan säg oss, vart han sprungit.» — »Inte har jag sett
någon kamel, inte», svarade den lärde. De sökande blevo
ursinniga och trodde, att han drev gäck med dem eller kanske
själv stulit kamelen, varför de togo fatt i honom och släpade
honom till domaren.

Men inför denne hade han icke svårt att försvara sig.
»På vägen därborta», sade han, »såg jag nyss, att en kamel
gått fram. När jag nogare kom att se på hans fotspår, märkte
jag, att spåret efter den ena framfoten var mycket mindre
djupt än efter de andra fötterna. Härav slöt jag, att kamelen
måtte varit halt på den foten. Detta är ju icke så svårt att
förstå.» Domaren medgav, att han hade rätt.

»Vidare såg jag», fortfor den lärde, »att där kamelen
gått fram, hade han betat av gräset endast på den vänstra
sidan men icke på den högra, ehuru det växte lika ymnigt där.
Detta visade, att han måste ha varit blind på högra ögat.
Är detta klart?» Även nu medgav domaren, att så var fallet.

»Ytterligare såg jag», återtog den anklagade, »att var
kamelen bitit av en munfull gräs, satt alltid en tofs kvar på
samma ställe. Därav slöt jag, att kamelen måtte saknat en
framtand, eftersom gräset icke följde med på det stället.
Är det begripligt?» — »Ja, det erkännes», medgav domaren
åter. »Äntligen märkte jag», sade mannen, »att där kamelen
gått fram, hade en och annan droppe honung fallit till
marken. Därav slöt jag, att djuret måtte varit lastat med
honung, men att förvaringskärlen icke varit riktigt täta.» Efter
ett så gott försvar blev mannen frikänd och lösgiven, men
historien förmäler icke, om de andra fingo rätt på sin
förlupna kamel.

På alldeles samma sätt som den arabiske vise går fornforskaren
till väga. När han gjort ett fornfynd eller tillkallas
att granska ett sådant, tager han noga reda på, hur det
legat och hur fyndstället är beskaffat m. m., och först sedan
han vet allt detta, börjar han draga sina slutsatser. Han
jämför detta fynd med andra av liknande slag, som finnas
i museer i olika delar av världen. Genom upprepade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free