- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
52

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Den stora folkvandringens tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folkens moderssköte» och vaggan för många av de stammar,
som inbrutit i det romerska världsriket. På denna punkt
överensstämmer Jordanes med moderna forskare, vilka
genom undersökningar både av fornfynd och av språkliga
förhållanden allmänt kommit till den uppfattningen, att södra
Skandinavien jämte nordligaste Tyskland är de germanska
folkens urhem.

Redan långt före vår tideräknings början hade goterna
från Skandinavien flyttat över till norra Tyskland, till de
bärnstensrika trakterna öster om Weichsel; och omkring år
100 e. Kr. vandrade de ned till Svarta havets bördiga
stränder. Från denna nya boningsort trängde de in i romerska
riket. En gren av stammen, de s. k. västgoterna, bröt vid
400-talets början in i Italien, intog och plundrade Rom men
lämnade snart dessa trakter, tågade över till Spanien och
grundade där ett stort rike.

Östgoterna stannade däremot ännu nära ett århundrade
vid Svarta havet, men genom upprepade anfall på det
östromerska riket tvingade de kejsaren att årligen utbetala
ofantliga skatter för att få vara i fred för krigarskarorna
vid gränsen. Alltjämt bevarade dessa östgoter sambandet
med sina stamfränder götarne i nuvarande Väster- och
Östergötland, och genom dem förmedlades en livlig samfärdsel
med handelsutbyte mellan Söderns och Nordens länder.
Den stora färdevägen var Weichsel, dess biflod San och
Dnjestr. På det viset fördes åtskilligt av den guldrikedom,
goterna förvärvat från romerska riket, upp till Norden. Men
antagligen kom ännu mera hit i form av sold till de nordiska
krigare, som år efter år drogo ut — »liksom bina ur kupan»,
för att tala med Jordanes — att fylla de glesnade leden i
den östgotiska hären och efter fullgjord krigstjänst återvände
hem. Det var nordbons obetvingliga lust att se sig om i
världen, längtan till Söderns rikare och soligare nejder,
hoppet att i främmande länder vinna lyckan, som då, liksom nu,
ständigt drev nya skaror ut på äventyrsfärd.

I Statens historiska museum förvaras en häpnadsväckande
rikedom av guldskatter från denna tid, vilka hittats i den
svenska jorden. Det största fyndet gjorde man år 1774 nära
Trosa. Det bestod av smycken, som vägde nära 12½ kg.
med ett metallvärde av 30,000 kr. År 1904 gjordes vid Skövde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:00 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free