- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
57

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Vad främlingar berätta om Skandinaviens järnåldersfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vad främlingar berätta om Skandinaviens
järnåldersfolk.



DEN äldsta berättelse om Skandinaviens järnåldersfolk,
som vi nu känna till från andra, samtida folk, är skriven
av en man vid namn Pyteas från Massilia (nuvarande
Marseille), som omkring 300 år före Kr. besökte Britannien
och där fick höra talas om ett stort land, Tule, vilket låg så
långt i norr, att det gränsade till det isiga havet. Inbyggarna
idkade åkerbruk och tröskade säden i stora hus (lador).
Detta kunde de ej göra under bar himmel såsom i författarens
hemtrakt, emedan man i Tule sällan hade solklara dagar.
Med Tule menas tydligen västra kusten av Skandinaviska
halvön. — Det svenska namnet finner man första gången
hos den berömde romerske historieskrivaren Tacitus, som
omkring 100 år e. Kr. beskrev germanernas liv. Vid en stor,
mot norr öppen vik av Oceanen, säger han, ha svionerna
samhällen, mäktiga genom folkrikedom, vapen och skepp.

Jordanes namngiver i sin beskrivning av Scandza flere
skandinaviska folkstammar och orter, som det är mer eller
mindre lätt för språkforskaren att känna igen. Längst i norr
bo »screrefennæ»: skridfinnarne, d. v. s. lapparne, vilka »leva
av vilddjurens kött och fåglarnas ägg, av vilka senare en så
stor mängd lägges i träsken, att de räcka både till släktets
förökning och till folkets rikliga näring». Söder om dem bo
»suehans», d. v. s. svearne, från vilka romarne genom handel
få skinn, »som äro bekanta för sin sköna svarta färg», vidare
»theustes», i vilka vi igenkänna invånarne i Tjust,
»gauthigoth», d. v. s. de goter, som bodde vid floden
»Gaut» (Göta älv), alltså västgötarne. Denna flod, efter
vilken götarnes stam anses ha blivit uppkallad, är till namnet
besläktad med ordet gjuta. Med Gaut: »Utgjutningen»
förstås sannolikt Trollhättan, där älvens vatten ju häftigt gjutes
nedför branten. Gauterna eller götarne äro alltså »folket
kring fors-älven». I namnet »hallin» kunna hallänningarne
känna igen sig, och namnet »fervir» finns ännu bevarat i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free